GHOST IN THE MACHINE – GRUPPUTSTÄLLNING

GHOST IN THE MACHINE – GRUPPUTSTÄLLNING KURERAD AV ERIK BERGLIN
14.05 – 18.06 2022

Anton Alvarez / Daniel Eatock / Gabriella Novak / Erik Berglin / Tove Kjellmark / Tobias Bradford / Per Englund / Karl Norin

Kan maskiner tänka, kan de vara kreativa? För mig började funderingar kring detta på våren 1997 då schackdatorn Deep Blue besegrade den regerande världsmästaren Garry Kasparov. Efter förlusten hävdade Kasparov att Deep Blue måste ha styrts av en människa då den gjort irrationella drag som han menade endast kan göras av ett medvetande som klarar av abstrakt tänkande. Efteråt har det spekulerats om glitchar i koden gjorde dessa slumpmässiga drag, alltså kan det ha varit misstag i programvaran som besegrade en av tidernas bästa schackspelare. Just den här typen av ”glitchar” finns närvarande i de verk som utgör Ghost in the machine. I utställningen presenteras åtta konstnärskap som arbetar med teknik på ett nyfiket sätt, där den maskinella metoden ges en roll som medkreatör till verken. Avancerad teknologi blandas med analoga metoder men i båda blir den tekniska apparaturen en betydelsefull faktor för resultatet.

Anton Alvarez har designat och konstruerat en högtrycksmaskin som pressar ut keramiska skulpturer. Daniel Eatock låter ofta pennorna göra jobbet genom att lägga de mot pappret och färga av sig under lång tid. Gabriella Novak har programmerat en robotarm som målar åt henne, även Tobias Bradford använder mekaniska armar som här fått uppdraget som utställningens enmansband. Per Englund utnyttjar de avancerade algoritmer som finns i dagens mobilkameror för att i realtid skapa förskjutningar i annars ordinära turistbilder. Även Erik Berglin använder sig av fotografi men låter automatiserade verktyg i Photoshop skapa nya landskap åt fåglar. Karl Norin har utvecklat ett säreget sätt att vakuumförpacka syntetiska mattor så att de förvandlas till abstrakta målningar och Tove Kjellmark använder sig av 3D skanningar som överförs till både skulpturer och teckningar med hjälp av en robot som hon konstruerat själv.

Utställningen lånar sin titel från den Brittiska filosofen Gilbert Ryle´s beskrivning av dualismen – alltså att den fysiska kroppen och medvetandet är frånkopplade varandra. Ryle och andra filosofer argumenterade för att våra fysiska kroppar kan betraktas som maskiner som råkar inhysa ett själsligt medvetande som fattar beslut oberoende av hur det påverkar dess kropp. På Galleri Thomassen spegelvänds detta resonemang och istället testas huruvida maskiner kan göra konst. I den nyligen utgivna boken The Computer as Seen at the End of the Human Age (Rojal Förlag) läser jag att redan 1968 curerade Pontus Hultén en utställning på MoMA som lyfte fram konst som förhöll sig till den tidens tekniska framsteg. Det har gått 54 år sen dess men ,det känns fortfarande reaktionärt att arbeta med maskinella processer i konsten och framförallt att låta maskinerna i allt större utsträckning skapa autonomt.
 // Erik Berglin, konstnär och i detta fall curator

SPRING BREAK // GROUPSHOW

SPRING BREAK
9.04 – 08.05 2022

Vi hälsar er varmt välkomna till vernissage och öppningen av årets stora vårutställning på Galleri Thomassen nu på lördag, 12:00!

Några av medverkande konstnärer är välbekanta namn för er i Våga Se – Konst, så som EKTA, Tove Kjellmark och Emanuel Bylund som alla har skapat vinster åt er medlemmar. Inte minst också Anja Fredell som var en av förra årets stipendiater och som bara fortsätter att inta konstscenen med färgprakt!

Alla medverkande konstnärer: Daniel EKTA Götesson, Sara Möller, David von Bahr, Stig Steijner, Elin Elfström, Rasmus Nossbring, Tove Kjellmark, Lotta Grimborg, Edith Hammar, Mark Frygell, David Åberg, Lovisa Axen, Fabian Bergmark Näsman, Alexandra Karpilovski, Vidar Ericsson, Martin Solymar, Björn Kjelltoft, Emma Amal Khanafer, Caroline Uggla, Sofia Viol, Unni Toivola, August Nilsson, Anja Fredell, Fanny Schwarz, Jessica Ekström, Lisa Liljeström, Victor Rankanen, Samira Tohidi, Leo Serck-Hanssen, Mira Cederwall Victorin, Erik Ernsäter, Esse McChesney, Emanuel Bylund, Linnéa M. F. Larsson, Karin Gyllerfelt, Lovisa Sköld, Adam Lexar, Tova Tilliander, William Reed, Malin Westin, Alvi Reybekiel, Hector Liljeblad och Mattias Norstrom.

Kurerad av Hanna Melkersson och Nora Söder.

Årets första vernissage!

Varmt välkomna tillbaka till Galleriet igen efter julledigheten! Vi öppnar dörrarna till de två första utställningarna för det nya året den 15 januari kl. 12:00 med ett dubbelvernissage!

Se Britt Ignells separatutställning ”Hemligheter och Förundran” i den övre delen av galleriet. I den stora salen och vårt Showroom på nedre plan kommer Emma Amal Khanafer och Ossian Melin från Konst AB och deras verk visas, vilka har arbetats fram på plats under julledigheten.

Vi hoppas att ni alla haft en skön jul och en fin start på det nya året, och inleder vårt år med en hjärtlig inbjudan för er till ett festligt dubbelvernissage!

Torsten Jurell – Sinnenas Teater

Torsten Jurell
Sinnenas Teater
04.12 – 22.12 2021
Vernissage: Lördag 4/12 kl. 12-16

Vi på Galleri Thomassen är glada över att få presentera Torsten Jurell – Sinnenas Teater som sista utställning det här året. Med utställningen på Galleri Thomassen firar Torsten Jurell 50 år som utställare. Sedan 70-talet ställt ut vart tredje år i Göteborg med bland annat två stora separatutställningar på Röhsska museet, siste utställare i ”141:an” samt på Lindholmen Science Park. Han har även skapat de ”Fyra Vindarna” utmed kajkanten på Norra Älvstranden och 2019 formgav han ”Torget för Fri Fantasi” vid Pedagogen Park i Mölndal, där en stor markmosaik ligger, skapad i Jingdezhen i glaserat porslin med stora väggreliefer i porslin och neon.

”… SOM ETT SEGELFARTYG som drivs av en stark vind mot sinnets äventyrliga horisonter.” Så beskriver André Breton Guillaume Apollinaires hem.

Det är inte förvånande att Torsten Jurells värld är befolkad av skådespelare. Han arbetade som scenograf på 1980-talet tillsammans med några framstående regissörer vid välkända institutioner. Längtan till teatern väcktes redan under barndomen. Den har aldrig slocknat.

Torsten Jurell tycker om att låta bilder, skulpturer och installationer berätta historier. Den narrativa tråden är det som förbinder hans tidiga verk med de senare. Resonemang förs om kriget i Afghanistan.

Hans nya skulpturer är aktörer. Olika huvuden, neutrala ansikten och vakna figurer som betraktar och betraktas: vi ser dem och de ser oss. De är i lika hög grad upptagna av oss. Ridån är uppe och scenen är tillgänglig för besökare av Galleri Thomassen. Alla kan skapa sin egen berättelse tillsammans med de skådespelare och statister som vi väljer ut.

Sedan 2007 är Kina Jurells andra konstnärliga bas. I Jingdezhen arbetar han med skulpturer i glaserat porslin och stengods, men också i andra tekniker och material.Likt en ritual börjar Jurell sin vistelse i Jingdezhen med att välja bland sina gamla formar. I dessa upprepade gester finns det ett material som ska böjas. Många variationsmöjligheter öppnar upp. Han arbetar på ett intuitivt och experimentellt sätt. Hans installationer växer fram organiskt.

Text: Elvire Soyez, November 2021.

Utställningen har sammanställts i samarbete med konstnären Elvire Soyez en fransk konstnär baserad i Stockholm. MA från Ecole Nationale Supérieure des Beaux-Arts de Paris, projektstudent vid vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Gustav Sparr – Replican’t

Gustav Sparr
Replican’t
13.11 – 30.11 2021
Varmt välkomna på Vernissage, 12:00!

Tidigt 90-tal såg jag första gången en vhs-kopia av en vhs-kopia av en vhs-kopia av filmen Blade Runner*.

Sedan dess filmen lagrats och grott i huvudet och vissa av filmens teman slagit rot. Vad jag då upplevde
som välbehövlig eskapism upplever jag idag som en framväxande realitet, ett orosmoln. Blade Runner har
legat som en sparad bild huvudet som under åren fått sällskap av kopior och varianter i olika upplösningar
och andra vinklar. Replican’t.

Jag har sett om filmen i alla tänkbara versioner, såg nypremiären av Directors Cut på bio, fick först tag i en
cd med filmmusiken, sedan en vinyl. Kopior av samma någonting i olika medier, upplevda i olika tider av
livet och på något kusligt ändå replika av en ur-idé. Både Blade Runner och uppföljaren Blade Runner 2049
upplever jag som perfekta konstverk. Som alla bra konstverk går de att parafrasera., men inte att kopiera
eller återskapa. Replican’t.

2008 gjorde jag en animerad film, Frieze Frame, inspirerad av ESPER-scenen från Bladerunner. I min
animation analyserades ett antal grafikblad (CGAT) i en maskin. 2010 gjorde jag en till animation som hette
Cell Line. Jag hade då länge jobbat med klonade figurer, en slags misshandlade konstnärs-alter egon,
fångade i symboltäta scenarier fyllda av dokument och verktyg. Dessa kloner, replikanter, verkade i ett
klaustrofobiskt, upprepat rum, i upprepade animerade kompositioner. Jag började arbeta alltmer med grafik i liknande upprepade kompositioner, klonade konstverk i upplaga. Replican’t.

Efter jag sett uppföljaren, Bladerunner 2049 insåg jag att de flesta av de tematiska trådarna som fanns i
filmerna varit helt centrala för mitt konstnärskap. Jag har under de senaste 2 åren sjunkit ner i filmernas
litteratur: samlat digitala kopior av storyboards, läst screenplays och besökt replikaforum där entusiaster
försöker återskapa rekvisita. Men det går inte att göra filmerna igen, eller uppleva dem på samma sätt som
då. Replican’t.

Jag förhåller mig till filmen Blade Runner så som filmens karaktärer och replikanter förhåller sig till sina,
ibland falska, minnen. Minnen som vi vårdar och försöker återuppleva. Cerebralt och virtuellt men samtidigt
högst levande i oss. Något vi trots allt inte riktigt kan återskapa, bara minnas. Replican’t.

Jag tror det i den konstnärliga processen, trots dess framåtsträvande natur, finns en viss nostalgi, ett
upprepande och ständigt tillbakablickande. Det konstnärliga arbetet parafraserar ofta sig självt. Och även
om de konstnärliga gesterna på sitt sätt är artificiella innehåller våra repliker och parafraser våra jag. Men
var är originalet som vi längtar så tillbaka till? Replican’t.

I utställningen återkommer ett motiv av ett ur-par, protomänniskor som stängts ute från paradiset, den plats utanför tiden där det finns frid och oskyldighet. Dit vi vill tillbaka men aldrig kommer att få besöka så som det en gång var. Replican’t.

*Blade Runner är Ridley Scott’s science fiction-film från 1982 och skildrar en mörk framtid i Los Angeles år 2019. Filmen är löst baserat på Philip K. Dicks roman “Do Androids Dream of Electric Sheep?”. I filmen har människan lyckats framställa androider, organiska robotar med artificiella minnen omöjliga att skilja från vanliga människor. Dessa kallas replikanter och de brukas som slavar av människorna. I Denis Villeneuve’s uppföljare Blade Runner 2049 från 2017 letar replikanter och industrimagnater efter ett barn som mirakulöst fötts av en moder som är replikant.

Gustav Sparr (f.1977) bor och arbetar i Göteborg sedan 2007. Han arbetar med digitalt baserad teckning och animation som även dokumenteras i en pågående serie publikationer.
Sparr har ställt ut på gallerier och konsthallar runt om i Sverige. Replican’t är hans tredje utställning på Galleri Thomassen.

Martin Solymar – The Great Bat

Martin Solymar
The Great Bat
06.11 – 30.11 2021

I The Great Bat leder Martin Solymar oss in i en värld där Influenser från hans resor i Karibien, musik och nordisk mytologi vävs samman och tycks lösa upp både tid och rum. I denna värld figurerar fladdermusen som urinvånare, en skugga av det förgångna som gästar och belyser. Den för oss tillbaka till en tid när vi i grottorna levde sida vid sida för att sedan förskjutas och alieneras. Det var i grottorna i Los Haitises (DOM) där shamaner ristat på väggarna som frågeställningen om hur en runsten skulle te sig i en tropisk kontext väcktes hos Solymar. Denna frågeställning genomsyrar många av hans verk både tematiskt och tekninskt.

I utställningen återfinns ett berättande om mänskliga frågor kring vår uppkomst, historia och andlighet. Med lager av färg och medvetna penseldrag skapar Solymar en stämning, där luften och ljuset sveper in berättelsen i en närmast magiskt atmosfär.

Martin Solymar (f. 1981) bor och arbetar i Göteborg, Sverige. Han har en Master i Fri Konst från Akademin Valand (2012). Solymar har ställt ut på gallerier och konsthallar i Sverige och Europa, nu senast på Göteborg Konstmuseum 2021 i samband med att han fick Stena Stiftelsens Kulturstipendium 2020.