Dags att hälsa ett extra stort välkomna på vernissage! Äntligen kan vi bjuda in, ses och se i större skala igen.

På lördag öppnar vi två nya utställningar. Juri Markkula är äntligen tillbaka med sin andra separatutställning Secular Light här på Galleri Thomassen. Och i vårt showroom har vi äran att få visa Marcus Mårtensons första utställning i Göteborg The Absence of Secrets.
Vernissagen pågår mellan 12:00 – 16:00, och den här gången i ett Galleri Thomassen utan restriktioner. Varmt välkomna!

Juri Markkula – Secular Light
12.02 – 06.03 2022

Juri Markkulas sparsmakade utställning Sekulärt ljus har en svindlande räckvidd. Såväl det jordiska som det himmelska ryms i konstverken som visas. En glänsande dopfunt, tre magnifika svartvita fotografier av katedralen i Rouen och några monokroma bildobjekt och verk på papper ingår i Juri Markkulas pågående undersökning av ljuset, rymden och färgen. Dopfunten är en något förstorad 3D-printad kopia av en 1100-tals funt från Etelhem kyrka på Gotland. Med ett formspråk som går tillbaka till tidig kristen bildkult och ett pärlemorskiftande färghölje framstår objektet som en uråldrig meteorit. Som en sorts inhemsk utomjording, fallen från skyarna. Samma interferensfärg finns i de monokroma bilderna – jag vill kalla dem himlaspeglar. För det är det de väcker minnet om hos mig, med ytor förföriskt skimrande som sensommarhimlar.

Claude Monets näckrosmålningar – Nymphéas – är även de himlaspeglar. Reflekterar himlen lika mycket som de avbildar vattenväxterna. Perspektiven omkastade, verkligheten samtidigt upplöst och konkretiserad. I sina fotografier av katedralen i Rouen gestaltar Juri Markkula ett annat av Monets berömda motiv. I de tre fotografierna söker han efter målarens ursprungliga blickriktningar mot fasaden.

Motivet har även en personlig ingång för Juri Markkula, som redan tidigt på 1990-talet målade kopior av Monets katedralmålningar. Och det är inte svårt att nu se beröringspunkter mellan ljusspelet på kyrkofasadens skrovliga yta och Markkulas karaktäristiska markreliefer, där pinnar och löv bildar urgröpningar och upphöjningar. I båda konstnärernas verk ser vi utsnitt av världen, avskärmade från omgivningen.

Fotografen och museimannen John Coplans ansåg ändå inte att Monet upphävde perspektivet i sina målningar. Inte ens i sina sena Nymphéas som nästan helt omsluter betraktaren. Coplans menade i stället att han lyckades få perspektivet att omsluta hela bildytan. Monet strävade efter vad han kallade för enveloppe – det vill säga att skildra ett jämnt flödande ljus; luften eller atmosfären som befinner sig mellan målaren och motivet.

Och kanske påminner det om vad Juri Markkula försöker i sin konst, även om han går ett steg längre och lyfter fram objektets egen rymd. Eller snarare, försöker göra objektet till enbart rymd. Till gränslös materia.

Text: Magnus Bons